Hej och hå, nu är jag tillbaka och på gång igen!
Flytten har gått mycket, mycket bra. Jag och E är installerade i lägenheten sedan förra måndagen. Första natten kändes det lite konstigt och var svårt att sova. Insikten att det här är mitt eget hem, nu har jag flyttat hemifrån, det var lite svårt att ta in. Om jag nu har förstått det ännu, haha. ;) Vi har inte lyckats packa upp allt ännu, men det mesta är upplockat ur lådorna och vi blir mer och mer hemmastadda. Åh, det är så himla underbart att ha ett eget hem! Att inte känna sig ivägen, att ansvara för sig själv til 100%, att kunna göra precis som man själv vill. Det är gött, det.

Även om mitt bloggande har stått still ett tag, så har däremot virkningen inte gjort det! Jag har ju som sagt kombinerat flytten med jobbet, och det har ju i stort sett bara varit dåligt väder ett tag nu om vi säger som så (=väldigt många virktimmar). Bland annat har jag åstadkommit en räv efter eget mönster, som jag känner mig ganska nöjd med. :)

Lilla räven tog sig en tupplur i mitt knä.

Och så har jag förvisso virkat flertalet katter och lite annat smått och gott, som jag dock inte lyckats ta bilder på, hmhm. Några av dem kommer framöver.

En annan stor förändring, eller kanske snarare stor händelse, är att jag och E numera är stolta kattägare. Vi hade sedan innan bestämt oss för att ha två katter, då det i framtiden säkert kan bli så att de får vara ensamma hemma några timmar under vardagarna - plus att katterna rent allmänt livar upp varandra. Eftersom vi hade lite olika "önskemål" fick vi välja varsin kise - älskling valde en svart kattpojke född 1 maj i år, som vi har döpt till Conan, och jag valde en sköldpaddsfärgad liten flicka som är född 28 maj i år och heter Alice. De är så ljuvliga och gulliga!

  Conan

  Alice

Det är inte klokt hur snabbt dessa två små hårbollar har fått våra hjärtan att smälta. De är två olika personligheter, och Conan är ganska mycket större än Alice än så länge. När vi hämtat Conan var han först väldigt rädd för oss och satt mest gömd längst in i kattlådan... Men han har gjort otroliga framsteg, och är så himla tillgiven och kärleksfull nu. Dessutom är han så himla busig och kvick! Det är inte klokt vilken fart han har när han far fram i lägenheten, hihi. Alice har aldrig varit blyg, utan verkade känna sig ganska trygg direkt, med sitt spinnande, kel och närhetsbehov. Fast visst är hon också riktigt busig när hon sätter igång. Ett riktigt matvrak är hon dessutom - så fort vi äter är hon där och ska ha, det spelar ingen roll hur många gånger man knuffar bort henne så är hon tillbaka illa kvickt igen... Första dagen var de inte så himla glada på varandra heller, men nu är de så söta kompisar. Ena stunden leker de brutalt och far omkring och morrar, för att i nästa stund ligga ihoprullade och sova med varandra. Våra sötnosar, de är sååå fina!

Jahapp, nu tror jag att jag ska ta och packa ihop mig lite för att virka en stund. Kanske också berömma älsklingen för att han varit duktig och diskat den stora disken, så han blir glad. (Men å andra sidan var det jag som lagade ugnsstekt kyckling med hemmagjord currysås till middag, så det är inte mer än rättvist. Hihi)

Puss och kram! ~Mia

Nu jäklar är det dags! Jag har tagit bilder av mina allra senaste amigurumis!

  Den söta lilla musen har ni sett förut. Den är tillverkad efter ett mönster jag har gjort själv. Utöver att jag älskar katter är jag lite svag för gnagare också, hihi. (Skum blandning, jag vet.) Blev riktigt nöjd med den. Björnen är däremot efter ett mönster i en bok, Amigurumi av Tomoko Takamori. Gullig förvisso, men jag är inte helt nöjd med kroppsformen som mönstret ger figuren.

Den här lilla sötnosen är också efter ett mönster från en bok, närmare bestämt Virka Amigurumi av Mia Bengtsson. Inte för att hon är min namne, haha, men Mias bok är min absoluta favorit. Den passar utmärkt för både nybörjare och mer vana virkare, då den har både lätta och svårare mönster. Det som absolut gör boken otroligt bra är är den utförliga beskrivningen med text och bilder om hur man gör olika sorters maskor. Att de flesta av hennes amigurumis sedan är otroligt söta gör ju knappast saken sämre. Ja, hennes bok är i särklass den jag använt mest och som lärt mig otroligt mycket.

  Och så en av mina egna kreationer - en Mario-svamp! Jag kan knappast mygla med att den verkligen inte var lätt att göra. Jag skulle tro att mycket beror på att jag det var bara min andra figur jag själv gjorde mönstret till vilket innebar att det var lite knakigt att få till bra former, räkna maskor och så vidare. Men efter en hel del meckande lyckades jag få till en riktigt bra form, och jag är supernöjd!

  Och till min andra egna kreation - ett fiskben. Det var bara en kul idé som jag har funderat på ett tag och till sist kom igång med att göra. Ska försöka att göra fler, och dessutom några katter till det.  

...förresten så kom ju familjen hem från semestern. Som en liten present som tack för att jag passat huset, fick jag en gullig gosedjurskatt (och E fick en hund från samma designer, hihi). Den är så himla fin! Och passar utmärkt ihop tillsammans med fiskbenet jag virkade, haha.

Det var allt för den här gången. Kommentera gärna om vad ni tycker om mina amigurumis, jag vill så gärna höra vad folk tycker och tänker! :)

Bai nyappy! ~Mia

Jobbade idag, liksom jag gjorde igår. Under hela gårdagen både blåste och regnade det, så jag kunde spendera hela dagen med att virka. Idag var vädret bättre men fortfarande kallt och blåsigt, vilket innebar ännu en lugn dag med massor utav virkande. Det är ett rätt gött jobb jag har, hihi. Hur som helst så lyckades jag göra klart två amigurumis och blev nästan klar med en tredje, wei! Men framför allt har jag fått en hel del inspiration efter att ha kollat runt på andra personers amigurumis på nätet. Det finns verkligen massvis med talangfulla människor där ute, det är så kul att se. Jag hoppas att jag en dag kan bli lika duktig som en del av de personerna där ute. :)

Jaja, bilder på mina nya små amigurumis kommer när jag har lyckats fotografera dem i ett bättre ljus än vad jag kan hitta nu.

Bai Nyappy! ~Mia

Så, amigurumi - översatt från japanska betyder det ungefär "virkat mjukdjur". Och det är precis vad det är, fast det behöver inte tvunget vara ett djur - man kan lika gärna virka fantasivarelser eller olika ätbara saker såsom cupcakes, sushi, hamburgare, tårtor, jordgubbar, godisbitar, fisk... allt! För den delen kan man virka massa saker som inte är ätbara, varför inte en växt av något slag exempelvis? Kort sagt, det enda som sätter stopp för vad man kan åstadkomma är ens fantasi.

Min allra första "amigurumi" virkade jag när jag var ungefär 9 år, på syslöjden i skolan. Att virka var något som jag fastnade för direkt, redan då, och nog var jag otroligt stolt över min lite lätt håliga blåa larv med färgsprakande hår som jag döpte till Dante. Så fort det var fri aktivitet på syslöjden i låg- och mellanstadiet passade jag på att fortsätta virka. Det blev bland annat fler små larver och en sorts kaktus som jag gav till min mormor i present, och nog blev jag bättre och bättre.

En av mina egna senaste skapelser, en söt liten mus.

Under några år försvann virkandet, även om jag hade en liten virknål som jag fått av mamma som då och då fick arbeta. Någon gång på högstadiet fick vi på syslöjden välja själva hur vi skulle tillverka ett par grytlappar; antingen genom att sy ihop tyglappar eller genom att virka eller sticka. Jag var den enda som valde att virka, en annan tjej att sticka, och resten sydde. Inte för att skryta, men jag måste säga att jag blev väldigt stolt över mitt resultat. Än idag använder min mamma sig utav mina pastellfärgade grytlappar, hihi. Det var väl då jag fick upp glädjen för virkningen igen, men tyvärr falnade den av igen ett tag.

För kanske två-tre år sedan läste jag i min mammas ena tidning om en tjej som sysslade med amigurumi: det var första gången jag någonsin hörde talas om amigurumi. Direkt kände jag hur det började klia i fingrarna, jag fick ett sug efter att själv kunna klara av att skapa sådana små sötnosar som henne i tidningen. Sagt och gjort, jag började söka på internet efter hur man går till väga för att virka amigurumi. Efter en del stapplande lyckades jag med hjälp av ett mönster och olika engelska videor på youtube lära mig de speciella maskor som man ska göra när man virkar amigurumi. Sakta men säkert växte en gigantisk katt fram - på något vis missförstod jag mönstret och gjorde säkerligen dubbelt så många maskor som man ska göra... Men den blev söt trots det.

Det gick lite knakigt i början, men så småningom hade jag lyckats göra några katter och två söta kaniner med hjälp av lite egen fantasi. När jag till sist köpte min första riktiga amigurumi-bok och fick lära mig ännu mer, då fick gnistorna verkligen fäste och slog över till en brinnande glöd, ett brinnande intresse och glädje för amigurumi.

Detta får nog räcka för idag, annars blir det på tok för mycket text på en gång. Men jag hoppas att ni har funnit det intressant att få veta hur mitt intresse för amigurumi började.

  Ninja-sama, min Alla Hjärtans Dag-gåva till E i år.

Kram! ~Mia