Det finns många anledningar till att jag inte har varit aktiv på bloggen på en månad nu. En av orsakerna är att vår älskade lilla kise Conan hastigt blev sjuk och gick bort. Jag kopierar texten som jag skrev på bilddagboken.

"Conan

2010-05-01  -   2010-08-26

Älskade Conan, fina kisen. Livet är verkligen orättvist ibland. Det gör så ont i mitt hjärta att du bara fick så kort tid att leva. Men du ska veta att du för alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta. Jag saknar dig så. Den enda trösten är att du åtminstone inte längre behöver lida.

Conan var lite annorlunda sedan i tisdags. Han var tröttare och busade inte lika mycket med Alice, var lite men inte allvarligt dålig i magen, och åt och drack som han skulle. På onsdagen började han fälla enormt mycket av sin päls, men vi trodde att det kanske bara var "kattunge-ullen" som skulle av. Så fruktansvärt fel vi hade. På torsdagsmorgonen hittade jag honom medvetslös på det kalla badrumsgolvet. Vi åkte snabbt in till djursjukhuset, och fick bara veta att han var allvarligt sjuk och två alternativ att välja mellan: akut intensivvård för cirka 10 000 kronor per dag, eller avlivning. Men han var så himla sjuk, och den summan varken har eller hade vi råd med, så vi valde att låta honom somna in. På slutet hade han så himla ont och jamade högt av smärta, det var så himla hemskt att se vår lilla fina kise lida så. Han somnade in med Eduardo och mig hos sig.

Alice finns ju fortfarande kvar, och vi är så himla rädda att någonting ska hända henne också. Veterinärerna tog inte prover på Conan så de kunde inte säga vad det egentligen var för fel på honom, men de sade att det kanske kunde vara kattpest. Kattpest kan man vaccinera katter mot, och det är en fruktansvärt hemsk sjukdom. Tyvärr hade vi inte hunnit vaccinera dem än. Direkt efteråt när vi kom hem var vi tvungna att städa lägenheten noggrant och desinficera eventuell smitta. Utöver sorgen efter Conan är det ovissheten om vad det var han hade som är det värsta. Att vara rädd och orolig för att någonting ska hända Alice också är så himla påfrestande. Vi håller ögonen på henne för minsta lilla förändring. Hon ska klara sig."    /Skrivet den 28 augusti 2010

Jaa, nu har det ju gått en månad sedan dess. Fortfarande saknar jag vår fina Conan. Men Alice mår fortfarande bra, hon har fått sin första spruta och ska få sin sista om några dagar - hon har klarat sig, tack och lov. Om något hade hänt henne också... då vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Så ofattbart ont det hade gjort.

Vila i frid, underbara Conan. Jag kommer aldrig någonsin att glömma dig, älskade kisse.

~Mia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

God kväll!   Min måndag har spenderats på biblioteket. Otroligt nog lyckades jag till sist få ur tummarna och kom igång ordentligt med mitt pluggande! Efter fem timmar av djupdykning i japansk sociolingvistik och en japansk skönlitterär text känd...

Nu är det dags att försöka rycka upp sig igen, tänkte jag. Ett bra exempel på det är vårt senaste tillskott i familjen - Takeo!     För två veckor sedan fick vi hem denna sötnosen. Han är så himla snäll, kelig och enormt busig, vår lille Takeo...

Hej och hå, nu är jag tillbaka och på gång igen!Flytten har gått mycket, mycket bra. Jag och E är installerade i lägenheten sedan förra måndagen. Första natten kändes det lite konstigt och var svårt att sova. Insikten att det här är mitt eget hem, nu...

Nu jäklar är det dags! Jag har tagit bilder av mina allra senaste amigurumis!   Den söta lilla musen har ni sett förut. Den är tillverkad efter ett mönster jag har gjort själv. Utöver att jag älskar katter är jag lite svag för gnagare också, hi...

Jag har varit duktig idag - jobbat läs virkat, när jag kom hem slängde jag in smutstvätt i tvättmaskinen, startade värmepannan, rensade upp i köket, lagade köttfärsgratäng, gjorde en kladdkaka, gav katterna mat och vatten, rensade kattlådan... Sedan ...