Jobbade idag, liksom jag gjorde igår. Under hela gårdagen både blåste och regnade det, så jag kunde spendera hela dagen med att virka. Idag var vädret bättre men fortfarande kallt och blåsigt, vilket innebar ännu en lugn dag med massor utav virkande. Det är ett rätt gött jobb jag har, hihi. Hur som helst så lyckades jag göra klart två amigurumis och blev nästan klar med en tredje, wei! Men framför allt har jag fått en hel del inspiration efter att ha kollat runt på andra personers amigurumis på nätet. Det finns verkligen massvis med talangfulla människor där ute, det är så kul att se. Jag hoppas att jag en dag kan bli lika duktig som en del av de personerna där ute. :)

Jaja, bilder på mina nya små amigurumis kommer när jag har lyckats fotografera dem i ett bättre ljus än vad jag kan hitta nu.

Bai Nyappy! ~Mia

Så, amigurumi - översatt från japanska betyder det ungefär "virkat mjukdjur". Och det är precis vad det är, fast det behöver inte tvunget vara ett djur - man kan lika gärna virka fantasivarelser eller olika ätbara saker såsom cupcakes, sushi, hamburgare, tårtor, jordgubbar, godisbitar, fisk... allt! För den delen kan man virka massa saker som inte är ätbara, varför inte en växt av något slag exempelvis? Kort sagt, det enda som sätter stopp för vad man kan åstadkomma är ens fantasi.

Min allra första "amigurumi" virkade jag när jag var ungefär 9 år, på syslöjden i skolan. Att virka var något som jag fastnade för direkt, redan då, och nog var jag otroligt stolt över min lite lätt håliga blåa larv med färgsprakande hår som jag döpte till Dante. Så fort det var fri aktivitet på syslöjden i låg- och mellanstadiet passade jag på att fortsätta virka. Det blev bland annat fler små larver och en sorts kaktus som jag gav till min mormor i present, och nog blev jag bättre och bättre.

En av mina egna senaste skapelser, en söt liten mus.

Under några år försvann virkandet, även om jag hade en liten virknål som jag fått av mamma som då och då fick arbeta. Någon gång på högstadiet fick vi på syslöjden välja själva hur vi skulle tillverka ett par grytlappar; antingen genom att sy ihop tyglappar eller genom att virka eller sticka. Jag var den enda som valde att virka, en annan tjej att sticka, och resten sydde. Inte för att skryta, men jag måste säga att jag blev väldigt stolt över mitt resultat. Än idag använder min mamma sig utav mina pastellfärgade grytlappar, hihi. Det var väl då jag fick upp glädjen för virkningen igen, men tyvärr falnade den av igen ett tag.

För kanske två-tre år sedan läste jag i min mammas ena tidning om en tjej som sysslade med amigurumi: det var första gången jag någonsin hörde talas om amigurumi. Direkt kände jag hur det började klia i fingrarna, jag fick ett sug efter att själv kunna klara av att skapa sådana små sötnosar som henne i tidningen. Sagt och gjort, jag började söka på internet efter hur man går till väga för att virka amigurumi. Efter en del stapplande lyckades jag med hjälp av ett mönster och olika engelska videor på youtube lära mig de speciella maskor som man ska göra när man virkar amigurumi. Sakta men säkert växte en gigantisk katt fram - på något vis missförstod jag mönstret och gjorde säkerligen dubbelt så många maskor som man ska göra... Men den blev söt trots det.

Det gick lite knakigt i början, men så småningom hade jag lyckats göra några katter och två söta kaniner med hjälp av lite egen fantasi. När jag till sist köpte min första riktiga amigurumi-bok och fick lära mig ännu mer, då fick gnistorna verkligen fäste och slog över till en brinnande glöd, ett brinnande intresse och glädje för amigurumi.

Detta får nog räcka för idag, annars blir det på tok för mycket text på en gång. Men jag hoppas att ni har funnit det intressant att få veta hur mitt intresse för amigurumi började.

  Ninja-sama, min Alla Hjärtans Dag-gåva till E i år.

Kram! ~Mia

...på tal om katter. Misty var väldigt, vad ska man säga... underlig i natt. Jag vaknade enormt många gånger utav att Misty hoppade upp i sängen och ville kela med mig och E, hon spann högt och krävde verkligen att man skulle ge henne uppmärksam het, hon sov hela natten tätt intill oss. Visst kan det hända någon gång ibland att hon är tillgiven och så, men det här var så extremt att vi funderade på om hon mådde dåligt eller något. Jaja, jag tror att det enda hon led av var kelsjuka. Mysigt och gulligt men en gnutta jobbigt för nattsömnen, haha. Älskade kisar.   

~Mia

Idag har vädret varit grått och trist, med en gnutta regn. Regn behövs visserligen, men det var lite ironiskt att det först började att småregna för att senare ösregna medan vi satt ute och fikade. Jag och E har haft huset för oss själva sedan förra måndagen då min familj är iväg på semester, vilket har varit så himla skönt och mysigt. Idag på min lediga dag bjöd vi in mormor och morfar på fika ute i trädgården, och tjaa, det gick som det gick. Ett stort parasoll och en akut bordsflyttning senare slapp vi undan en del, även om vi redan var ganska blöta. Älskling hade varit och köpt fika; vaniljhjärtan och en daimtårta. ...egentligen hade jag tänkt baka, men när jag i förmiddags kom fram till att E hade ätit upp alla ägg gav jag upp tanken på hembakat. Men det spelade ingen roll, vi hade det trevligt ändå.

Nu ska jag däremot ge mig i kast med att tillaga lite korvstroganoff. Förhoppningsvis får jag kanske också hjälp av E om jag ber snällt. Han fick nämligen hem ett nytt spel idag, Starcraft 2, så ni kanske kan föreställa er vem som är fastnaglad framför sin dataskärm...

~Mia

Idag fyller min älskade lilla katt Kajsa hela 7 år! Grattis i massor till min sista sötnos! Tänk att hon fyller 7 år, herregud vad tiden bara flyger iväg..! Jag minns så tydligt när vi fick hem vår lilla hårboll, hur otroligt arg Misty var - som en tjur - och lilla lilla Kajsa såg sig förskräckt omkring. Hon var verkligen otroligt liten och näpen, bara åtta veckor gammal när hon flyttade hit. Även om hon är 7 år gammal nu så är hon fortfarande min lilla bibbi.

  Ett charmigt stycke födelsedagskatt.

Förresten så var det min och älsklings 10-månadersdag igår, där har tiden också gått ofattbart snabbt. Vi firade gårdagen med att gå på bio på eftermiddagen; vi såg "Knight and Day" med Tom Cruise och Cameron Diaz i huvudrollerna. Ända fram till dess att filmen började så såg det ut som att vi skulle vara de enda två i salongen, men just precis när filmen börjat och E sade "Yes, det blir bara vi här inne!", vad hände då om det inte kom två tjejer in i salongen... Haha, vi var ju åtminstone nästan ensamma under filmen. Jag hade inte några överdrivet hajpade förväntningar på filmen, så jag måste säga att jag blev ganska nöjd och fick vad jag ville. Filmen var underhållande. E däremot var inte fullt lika nöjd, men jag tror att han hade större förväntningar än vad jag hade. Kanske är det mer en "tjejfilm", men jag hoppades att actionen skulle hålla honom underhållen.

 
  Knight and Day, jag ger den betyg 3 av 5.

Bai!

~Mia

Första inlägget i den nya bloggen, det är inte alltid så lätt. Att börja utstaka den väg och rikting som man vill att sin blogg ska ha, det är inte alltid så lätt. Men jag tänkte börja med en sorts presentation.

Jag heter Mia, är född den 1 april 1990 och är alltså 20 år nu. Jag bor i Skåne, för närvarande i en håla någon mil utanför Helsingborg men kommer alldeles snart att flytta in till en studentlägenhet i just Helsingborg. Jag tog studenten i juni 2009, och har sedan dess studerat ett års japanska på Lunds Universitet. Till hösten ska jag fortsätta mina studier i japanska. Japan har länge varit ett utav mina stora intressen, framför allt kulturen och språket, så att få lära mig japanska har varit en utav mina stora drömmar och mål under väldigt lång tid. Förutom språket är musiken ett av mina brinnande intressen med anknytning till Japan - speciellt j-rockgruppen (j-rock står för japansk rock) kallad An Cafe, som för tillfället tyvärr har uppehåll. Men faktiskt så har jag varit på två konserter och signeringar med An Cafe under deras två världsturnéer med stopp i Sverige, 16 mars 2008 samt 19 mars 2009. Två av de lyckligaste dagarna i mitt liv! Andra grupper jag gillar är Abingdon Boys School med Takanori Nishikawa i spetsen, Miyavi, Ayabie med flera.

Ett annat av mina stora intressen är att virka. Redan som liten flicka på lågstadiet fann jag förtjusning i detta handarbete, men det är först på äldre dagar som detta intresse har blossat upp på allvar. Nu sysslar jag med amigurumi - ett japanskt ord som betyder ungefär "virkat mjukdjur". Det är så himla kul! Själva sysslan, att virka och sakta se djuret växa fram ur ens skapande är verkligen häftigt. Amigurumi är vanebildande, när man väl har börjat och fått fart på det går det inte att sluta. Jag tänkte skriva en del om amigurumi och virkande i denna bloggen - bland annat lägga ut bilder på mina små kreationer, men också så småningom anordna någon sorts försäljning utav amigurumis. Mer om det kommer senare.

Annars så tycker jag mycket om att spendera tid med kompisar eller min pojkvän, Eduardo. Eduardo och jag träffades när vi båda två läste japanska förra hösten, och har varit ihop sedan slutet av september 2009. Den mesta av min lediga tid spenderar jag tillsammans med honom, det är i hans sällskap som jag trivs som mest.

Som kanske man kan ana utav bloggnamnet så är jag väldigt förtjust i katter. Katter är mitt absoluta favoritdjur, de är så vackra och eleganta samtidigt som de är söta, busiga, keliga, kärleksfulla och ändå självständiga. I familjen ingår två kattflickor, Misty och Kajsa, som är mina två ögonstenar. När jag flyttar hemifrån så kommer jag förstås att skaffa mig egna små hårbollar, för en tillvaro utan husdjur är ganska trist.

Denna sommar arbetar jag som kioskbiträde på ett litet friluftsbad. Det är tredje sommaren jag spenderar där, så nog har jag vanan inne för arbetsuppgifterna om jag säger som så.

Tanken med denna blogg är att jag som redan nämnt ska skriva en del om mina amigurumis och visa bilder, men jag kommer också att använda bloggen en del som dagbok. Förhoppningsvis ska jag försöka att inte vara långdragen, men skriva är ju också någonting som jag tycker mycket om så vem vet, hihi. Jag ska försöka att inte vara tråkig i alla fall.

På återseende!

~Mia