Nu är det dags att försöka rycka upp sig igen, tänkte jag. Ett bra exempel på det är vårt senaste tillskott i familjen - Takeo!

För två veckor sedan fick vi hem denna sötnosen. Han är så himla snäll, kelig och enormt busig, vår lille Takeo. Vi köpte honom från en kvinna som gör en fantastisk insats för kattungar som far illa, genom att hon tar hem dem och ger dem mat, ser till att de blir av med parasiter såsom maskar, loppor och löss, får dem vaccinerade... Det är inte klokt vad folk egentligen gör mot sina katter. Det konstaterade vi efter ett besök på Tassebo också. Hur som helst så blev Takeo och hans två systrar dumpade utanför en polisstation i Höganäs, och hos polisen bodde de sedan i ungefär en månad. Efter en vecka hos kvinnan så flyttade han alltså hem till oss för två veckor sedan.

...men säg den solskenshistoria som inte har moln. Hah. Vi konstaterade snabbt att Takeo var förkyld med rinnig nos, nysningar och var som kom ur ögonen. Inte för att det räckte, förra fredagen var hans vänstra bakben alldeles svullet vid första leden och han hade fruktansvärt ont. Efter ett dyrt veterinärbesök på lördagen med röntgen och sprutor kom de fram till att han inte hade någon fraktur, tack och lov! Ett tag spekulerade dem i en allvarlig ledfraktur, hujedamig. Takeo fick smärtstillande och antibiotika, och otroligt nog försvann svullnaden på hans ben riktigt snabbt. Antagligen var det nog snarare något som hade att göra med hans förkylning, att det var en infektion som spökade i hans kropp. Förkylningen har också sakteligen försvunnit, nu har han klara, rena och stora ögon, och han är piggare än någonsin. Det gör mig så glad att se honom må så mycket bättre. :)

...men för allt i världen hoppas jag att vi slipper fler sjuka katter de närmaste åren. Det räcker gott och väl nu. Fast visst, jag har ju blivit extremt bra på att vara "kattsköterska"; ta tempen i rumpan, ge medicin av olika slag, skölja ögon, tvätta öron... För att inte tala om symtom på massor med sjukdomar. Jaja, inga mer sjuka katter nu tack!

Alice var rätt upprörd först när Takeo flyttade in, hon "fräste och morrade" (dvs lät som en liten duva, hihi) och hade sig de första dagarna. Men nu är de goda vänner, de varvar hyss och bus med att sova i en hög. Det var nog bra trots allt att Alice fick en ny kompis igen.

  Mitt lilla hjärta.

~Mia