Det finns många anledningar till att jag inte har varit aktiv på bloggen på en månad nu. En av orsakerna är att vår älskade lilla kise Conan hastigt blev sjuk och gick bort. Jag kopierar texten som jag skrev på bilddagboken.

"Conan

2010-05-01  -   2010-08-26

Älskade Conan, fina kisen. Livet är verkligen orättvist ibland. Det gör så ont i mitt hjärta att du bara fick så kort tid att leva. Men du ska veta att du för alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta. Jag saknar dig så. Den enda trösten är att du åtminstone inte längre behöver lida.

Conan var lite annorlunda sedan i tisdags. Han var tröttare och busade inte lika mycket med Alice, var lite men inte allvarligt dålig i magen, och åt och drack som han skulle. På onsdagen började han fälla enormt mycket av sin päls, men vi trodde att det kanske bara var "kattunge-ullen" som skulle av. Så fruktansvärt fel vi hade. På torsdagsmorgonen hittade jag honom medvetslös på det kalla badrumsgolvet. Vi åkte snabbt in till djursjukhuset, och fick bara veta att han var allvarligt sjuk och två alternativ att välja mellan: akut intensivvård för cirka 10 000 kronor per dag, eller avlivning. Men han var så himla sjuk, och den summan varken har eller hade vi råd med, så vi valde att låta honom somna in. På slutet hade han så himla ont och jamade högt av smärta, det var så himla hemskt att se vår lilla fina kise lida så. Han somnade in med Eduardo och mig hos sig.

Alice finns ju fortfarande kvar, och vi är så himla rädda att någonting ska hända henne också. Veterinärerna tog inte prover på Conan så de kunde inte säga vad det egentligen var för fel på honom, men de sade att det kanske kunde vara kattpest. Kattpest kan man vaccinera katter mot, och det är en fruktansvärt hemsk sjukdom. Tyvärr hade vi inte hunnit vaccinera dem än. Direkt efteråt när vi kom hem var vi tvungna att städa lägenheten noggrant och desinficera eventuell smitta. Utöver sorgen efter Conan är det ovissheten om vad det var han hade som är det värsta. Att vara rädd och orolig för att någonting ska hända Alice också är så himla påfrestande. Vi håller ögonen på henne för minsta lilla förändring. Hon ska klara sig."    /Skrivet den 28 augusti 2010

Jaa, nu har det ju gått en månad sedan dess. Fortfarande saknar jag vår fina Conan. Men Alice mår fortfarande bra, hon har fått sin första spruta och ska få sin sista om några dagar - hon har klarat sig, tack och lov. Om något hade hänt henne också... då vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Så ofattbart ont det hade gjort.

Vila i frid, underbara Conan. Jag kommer aldrig någonsin att glömma dig, älskade kisse.

~Mia

Hej och hå, nu är jag tillbaka och på gång igen!
Flytten har gått mycket, mycket bra. Jag och E är installerade i lägenheten sedan förra måndagen. Första natten kändes det lite konstigt och var svårt att sova. Insikten att det här är mitt eget hem, nu har jag flyttat hemifrån, det var lite svårt att ta in. Om jag nu har förstått det ännu, haha. ;) Vi har inte lyckats packa upp allt ännu, men det mesta är upplockat ur lådorna och vi blir mer och mer hemmastadda. Åh, det är så himla underbart att ha ett eget hem! Att inte känna sig ivägen, att ansvara för sig själv til 100%, att kunna göra precis som man själv vill. Det är gött, det.

Även om mitt bloggande har stått still ett tag, så har däremot virkningen inte gjort det! Jag har ju som sagt kombinerat flytten med jobbet, och det har ju i stort sett bara varit dåligt väder ett tag nu om vi säger som så (=väldigt många virktimmar). Bland annat har jag åstadkommit en räv efter eget mönster, som jag känner mig ganska nöjd med. :)

Lilla räven tog sig en tupplur i mitt knä.

Och så har jag förvisso virkat flertalet katter och lite annat smått och gott, som jag dock inte lyckats ta bilder på, hmhm. Några av dem kommer framöver.

En annan stor förändring, eller kanske snarare stor händelse, är att jag och E numera är stolta kattägare. Vi hade sedan innan bestämt oss för att ha två katter, då det i framtiden säkert kan bli så att de får vara ensamma hemma några timmar under vardagarna - plus att katterna rent allmänt livar upp varandra. Eftersom vi hade lite olika "önskemål" fick vi välja varsin kise - älskling valde en svart kattpojke född 1 maj i år, som vi har döpt till Conan, och jag valde en sköldpaddsfärgad liten flicka som är född 28 maj i år och heter Alice. De är så ljuvliga och gulliga!

  Conan

  Alice

Det är inte klokt hur snabbt dessa två små hårbollar har fått våra hjärtan att smälta. De är två olika personligheter, och Conan är ganska mycket större än Alice än så länge. När vi hämtat Conan var han först väldigt rädd för oss och satt mest gömd längst in i kattlådan... Men han har gjort otroliga framsteg, och är så himla tillgiven och kärleksfull nu. Dessutom är han så himla busig och kvick! Det är inte klokt vilken fart han har när han far fram i lägenheten, hihi. Alice har aldrig varit blyg, utan verkade känna sig ganska trygg direkt, med sitt spinnande, kel och närhetsbehov. Fast visst är hon också riktigt busig när hon sätter igång. Ett riktigt matvrak är hon dessutom - så fort vi äter är hon där och ska ha, det spelar ingen roll hur många gånger man knuffar bort henne så är hon tillbaka illa kvickt igen... Första dagen var de inte så himla glada på varandra heller, men nu är de så söta kompisar. Ena stunden leker de brutalt och far omkring och morrar, för att i nästa stund ligga ihoprullade och sova med varandra. Våra sötnosar, de är sååå fina!

Jahapp, nu tror jag att jag ska ta och packa ihop mig lite för att virka en stund. Kanske också berömma älsklingen för att han varit duktig och diskat den stora disken, så han blir glad. (Men å andra sidan var det jag som lagade ugnsstekt kyckling med hemmagjord currysås till middag, så det är inte mer än rättvist. Hihi)

Puss och kram! ~Mia

...på tal om katter. Misty var väldigt, vad ska man säga... underlig i natt. Jag vaknade enormt många gånger utav att Misty hoppade upp i sängen och ville kela med mig och E, hon spann högt och krävde verkligen att man skulle ge henne uppmärksam het, hon sov hela natten tätt intill oss. Visst kan det hända någon gång ibland att hon är tillgiven och så, men det här var så extremt att vi funderade på om hon mådde dåligt eller något. Jaja, jag tror att det enda hon led av var kelsjuka. Mysigt och gulligt men en gnutta jobbigt för nattsömnen, haha. Älskade kisar.   

~Mia

Idag fyller min älskade lilla katt Kajsa hela 7 år! Grattis i massor till min sista sötnos! Tänk att hon fyller 7 år, herregud vad tiden bara flyger iväg..! Jag minns så tydligt när vi fick hem vår lilla hårboll, hur otroligt arg Misty var - som en tjur - och lilla lilla Kajsa såg sig förskräckt omkring. Hon var verkligen otroligt liten och näpen, bara åtta veckor gammal när hon flyttade hit. Även om hon är 7 år gammal nu så är hon fortfarande min lilla bibbi.

  Ett charmigt stycke födelsedagskatt.

Förresten så var det min och älsklings 10-månadersdag igår, där har tiden också gått ofattbart snabbt. Vi firade gårdagen med att gå på bio på eftermiddagen; vi såg "Knight and Day" med Tom Cruise och Cameron Diaz i huvudrollerna. Ända fram till dess att filmen började så såg det ut som att vi skulle vara de enda två i salongen, men just precis när filmen börjat och E sade "Yes, det blir bara vi här inne!", vad hände då om det inte kom två tjejer in i salongen... Haha, vi var ju åtminstone nästan ensamma under filmen. Jag hade inte några överdrivet hajpade förväntningar på filmen, så jag måste säga att jag blev ganska nöjd och fick vad jag ville. Filmen var underhållande. E däremot var inte fullt lika nöjd, men jag tror att han hade större förväntningar än vad jag hade. Kanske är det mer en "tjejfilm", men jag hoppades att actionen skulle hålla honom underhållen.

 
  Knight and Day, jag ger den betyg 3 av 5.

Bai!

~Mia