Hej och hå, nu är jag tillbaka och på gång igen!
Flytten har gått mycket, mycket bra. Jag och E är installerade i lägenheten sedan förra måndagen. Första natten kändes det lite konstigt och var svårt att sova. Insikten att det här är mitt eget hem, nu har jag flyttat hemifrån, det var lite svårt att ta in. Om jag nu har förstått det ännu, haha. ;) Vi har inte lyckats packa upp allt ännu, men det mesta är upplockat ur lådorna och vi blir mer och mer hemmastadda. Åh, det är så himla underbart att ha ett eget hem! Att inte känna sig ivägen, att ansvara för sig själv til 100%, att kunna göra precis som man själv vill. Det är gött, det.

Även om mitt bloggande har stått still ett tag, så har däremot virkningen inte gjort det! Jag har ju som sagt kombinerat flytten med jobbet, och det har ju i stort sett bara varit dåligt väder ett tag nu om vi säger som så (=väldigt många virktimmar). Bland annat har jag åstadkommit en räv efter eget mönster, som jag känner mig ganska nöjd med. :)

Lilla räven tog sig en tupplur i mitt knä.

Och så har jag förvisso virkat flertalet katter och lite annat smått och gott, som jag dock inte lyckats ta bilder på, hmhm. Några av dem kommer framöver.

En annan stor förändring, eller kanske snarare stor händelse, är att jag och E numera är stolta kattägare. Vi hade sedan innan bestämt oss för att ha två katter, då det i framtiden säkert kan bli så att de får vara ensamma hemma några timmar under vardagarna - plus att katterna rent allmänt livar upp varandra. Eftersom vi hade lite olika "önskemål" fick vi välja varsin kise - älskling valde en svart kattpojke född 1 maj i år, som vi har döpt till Conan, och jag valde en sköldpaddsfärgad liten flicka som är född 28 maj i år och heter Alice. De är så ljuvliga och gulliga!

  Conan

  Alice

Det är inte klokt hur snabbt dessa två små hårbollar har fått våra hjärtan att smälta. De är två olika personligheter, och Conan är ganska mycket större än Alice än så länge. När vi hämtat Conan var han först väldigt rädd för oss och satt mest gömd längst in i kattlådan... Men han har gjort otroliga framsteg, och är så himla tillgiven och kärleksfull nu. Dessutom är han så himla busig och kvick! Det är inte klokt vilken fart han har när han far fram i lägenheten, hihi. Alice har aldrig varit blyg, utan verkade känna sig ganska trygg direkt, med sitt spinnande, kel och närhetsbehov. Fast visst är hon också riktigt busig när hon sätter igång. Ett riktigt matvrak är hon dessutom - så fort vi äter är hon där och ska ha, det spelar ingen roll hur många gånger man knuffar bort henne så är hon tillbaka illa kvickt igen... Första dagen var de inte så himla glada på varandra heller, men nu är de så söta kompisar. Ena stunden leker de brutalt och far omkring och morrar, för att i nästa stund ligga ihoprullade och sova med varandra. Våra sötnosar, de är sååå fina!

Jahapp, nu tror jag att jag ska ta och packa ihop mig lite för att virka en stund. Kanske också berömma älsklingen för att han varit duktig och diskat den stora disken, så han blir glad. (Men å andra sidan var det jag som lagade ugnsstekt kyckling med hemmagjord currysås till middag, så det är inte mer än rättvist. Hihi)

Puss och kram! ~Mia

Nu jäklar är det dags! Jag har tagit bilder av mina allra senaste amigurumis!

  Den söta lilla musen har ni sett förut. Den är tillverkad efter ett mönster jag har gjort själv. Utöver att jag älskar katter är jag lite svag för gnagare också, hihi. (Skum blandning, jag vet.) Blev riktigt nöjd med den. Björnen är däremot efter ett mönster i en bok, Amigurumi av Tomoko Takamori. Gullig förvisso, men jag är inte helt nöjd med kroppsformen som mönstret ger figuren.

Den här lilla sötnosen är också efter ett mönster från en bok, närmare bestämt Virka Amigurumi av Mia Bengtsson. Inte för att hon är min namne, haha, men Mias bok är min absoluta favorit. Den passar utmärkt för både nybörjare och mer vana virkare, då den har både lätta och svårare mönster. Det som absolut gör boken otroligt bra är är den utförliga beskrivningen med text och bilder om hur man gör olika sorters maskor. Att de flesta av hennes amigurumis sedan är otroligt söta gör ju knappast saken sämre. Ja, hennes bok är i särklass den jag använt mest och som lärt mig otroligt mycket.

  Och så en av mina egna kreationer - en Mario-svamp! Jag kan knappast mygla med att den verkligen inte var lätt att göra. Jag skulle tro att mycket beror på att jag det var bara min andra figur jag själv gjorde mönstret till vilket innebar att det var lite knakigt att få till bra former, räkna maskor och så vidare. Men efter en hel del meckande lyckades jag få till en riktigt bra form, och jag är supernöjd!

  Och till min andra egna kreation - ett fiskben. Det var bara en kul idé som jag har funderat på ett tag och till sist kom igång med att göra. Ska försöka att göra fler, och dessutom några katter till det.  

...förresten så kom ju familjen hem från semestern. Som en liten present som tack för att jag passat huset, fick jag en gullig gosedjurskatt (och E fick en hund från samma designer, hihi). Den är så himla fin! Och passar utmärkt ihop tillsammans med fiskbenet jag virkade, haha.

Det var allt för den här gången. Kommentera gärna om vad ni tycker om mina amigurumis, jag vill så gärna höra vad folk tycker och tänker! :)

Bai nyappy! ~Mia

Jag har varit duktig idag - jobbat läs virkat, när jag kom hem slängde jag in smutstvätt i tvättmaskinen, startade värmepannan, rensade upp i köket, lagade köttfärsgratäng, gjorde en kladdkaka, gav katterna mat och vatten, rensade kattlådan... Sedan när jag till sist har fått sitta ned och avnjutit middagen tillsammans med älskling och ska äta kladdkaka, vad händer då? Givetvis biter jag mig i tungan. Hårdare än vad jag någonsin förut bitit mig själv förr, AJ! Faktiskt, riktigt jäkla hårt. Jag bet av en bit av tungan. SERIÖST. AJ! :'( Det hänger en stor köttslamsa från tungan som jag hela tiden biter på skgmskgs. Så typiskt omöjligt att låta bli!

Bortsett från den fadäsen är jag nöjd med att ha klarat av så mycket idag. Har virkat klart min fisk och är ungefär halvvägs med nästa skapelse; som sagt, bilder kommer. Och imorgon kommer familjen hem. Vi måste alltså röja upp i vår röra, jag och E. Hrm. Förvisso kommer det att bli skönt att de kommer hem så att jag slipper hålla på med alla hussysslor i stort sett ensam, men samtidigt har det varit så himla mysigt att bo tillsammans med E i två veckor. Jag älskar att sova bredvid honom och vakna upp igen med min älskade vid min sida.

Nu är jag TRÖTT. Sleepy night night!

~Mia