Hej och hå, nu är jag tillbaka och på gång igen!
Flytten har gått mycket, mycket bra. Jag och E är installerade i lägenheten sedan förra måndagen. Första natten kändes det lite konstigt och var svårt att sova. Insikten att det här är mitt eget hem, nu har jag flyttat hemifrån, det var lite svårt att ta in. Om jag nu har förstått det ännu, haha. ;) Vi har inte lyckats packa upp allt ännu, men det mesta är upplockat ur lådorna och vi blir mer och mer hemmastadda. Åh, det är så himla underbart att ha ett eget hem! Att inte känna sig ivägen, att ansvara för sig själv til 100%, att kunna göra precis som man själv vill. Det är gött, det.

Även om mitt bloggande har stått still ett tag, så har däremot virkningen inte gjort det! Jag har ju som sagt kombinerat flytten med jobbet, och det har ju i stort sett bara varit dåligt väder ett tag nu om vi säger som så (=väldigt många virktimmar). Bland annat har jag åstadkommit en räv efter eget mönster, som jag känner mig ganska nöjd med. :)

Lilla räven tog sig en tupplur i mitt knä.

Och så har jag förvisso virkat flertalet katter och lite annat smått och gott, som jag dock inte lyckats ta bilder på, hmhm. Några av dem kommer framöver.

En annan stor förändring, eller kanske snarare stor händelse, är att jag och E numera är stolta kattägare. Vi hade sedan innan bestämt oss för att ha två katter, då det i framtiden säkert kan bli så att de får vara ensamma hemma några timmar under vardagarna - plus att katterna rent allmänt livar upp varandra. Eftersom vi hade lite olika "önskemål" fick vi välja varsin kise - älskling valde en svart kattpojke född 1 maj i år, som vi har döpt till Conan, och jag valde en sköldpaddsfärgad liten flicka som är född 28 maj i år och heter Alice. De är så ljuvliga och gulliga!

  Conan

  Alice

Det är inte klokt hur snabbt dessa två små hårbollar har fått våra hjärtan att smälta. De är två olika personligheter, och Conan är ganska mycket större än Alice än så länge. När vi hämtat Conan var han först väldigt rädd för oss och satt mest gömd längst in i kattlådan... Men han har gjort otroliga framsteg, och är så himla tillgiven och kärleksfull nu. Dessutom är han så himla busig och kvick! Det är inte klokt vilken fart han har när han far fram i lägenheten, hihi. Alice har aldrig varit blyg, utan verkade känna sig ganska trygg direkt, med sitt spinnande, kel och närhetsbehov. Fast visst är hon också riktigt busig när hon sätter igång. Ett riktigt matvrak är hon dessutom - så fort vi äter är hon där och ska ha, det spelar ingen roll hur många gånger man knuffar bort henne så är hon tillbaka illa kvickt igen... Första dagen var de inte så himla glada på varandra heller, men nu är de så söta kompisar. Ena stunden leker de brutalt och far omkring och morrar, för att i nästa stund ligga ihoprullade och sova med varandra. Våra sötnosar, de är sååå fina!

Jahapp, nu tror jag att jag ska ta och packa ihop mig lite för att virka en stund. Kanske också berömma älsklingen för att han varit duktig och diskat den stora disken, så han blir glad. (Men å andra sidan var det jag som lagade ugnsstekt kyckling med hemmagjord currysås till middag, så det är inte mer än rättvist. Hihi)

Puss och kram! ~Mia