Så, amigurumi - översatt från japanska betyder det ungefär "virkat mjukdjur". Och det är precis vad det är, fast det behöver inte tvunget vara ett djur - man kan lika gärna virka fantasivarelser eller olika ätbara saker såsom cupcakes, sushi, hamburgare, tårtor, jordgubbar, godisbitar, fisk... allt! För den delen kan man virka massa saker som inte är ätbara, varför inte en växt av något slag exempelvis? Kort sagt, det enda som sätter stopp för vad man kan åstadkomma är ens fantasi.

Min allra första "amigurumi" virkade jag när jag var ungefär 9 år, på syslöjden i skolan. Att virka var något som jag fastnade för direkt, redan då, och nog var jag otroligt stolt över min lite lätt håliga blåa larv med färgsprakande hår som jag döpte till Dante. Så fort det var fri aktivitet på syslöjden i låg- och mellanstadiet passade jag på att fortsätta virka. Det blev bland annat fler små larver och en sorts kaktus som jag gav till min mormor i present, och nog blev jag bättre och bättre.

En av mina egna senaste skapelser, en söt liten mus.

Under några år försvann virkandet, även om jag hade en liten virknål som jag fått av mamma som då och då fick arbeta. Någon gång på högstadiet fick vi på syslöjden välja själva hur vi skulle tillverka ett par grytlappar; antingen genom att sy ihop tyglappar eller genom att virka eller sticka. Jag var den enda som valde att virka, en annan tjej att sticka, och resten sydde. Inte för att skryta, men jag måste säga att jag blev väldigt stolt över mitt resultat. Än idag använder min mamma sig utav mina pastellfärgade grytlappar, hihi. Det var väl då jag fick upp glädjen för virkningen igen, men tyvärr falnade den av igen ett tag.

För kanske två-tre år sedan läste jag i min mammas ena tidning om en tjej som sysslade med amigurumi: det var första gången jag någonsin hörde talas om amigurumi. Direkt kände jag hur det började klia i fingrarna, jag fick ett sug efter att själv kunna klara av att skapa sådana små sötnosar som henne i tidningen. Sagt och gjort, jag började söka på internet efter hur man går till väga för att virka amigurumi. Efter en del stapplande lyckades jag med hjälp av ett mönster och olika engelska videor på youtube lära mig de speciella maskor som man ska göra när man virkar amigurumi. Sakta men säkert växte en gigantisk katt fram - på något vis missförstod jag mönstret och gjorde säkerligen dubbelt så många maskor som man ska göra... Men den blev söt trots det.

Det gick lite knakigt i början, men så småningom hade jag lyckats göra några katter och två söta kaniner med hjälp av lite egen fantasi. När jag till sist köpte min första riktiga amigurumi-bok och fick lära mig ännu mer, då fick gnistorna verkligen fäste och slog över till en brinnande glöd, ett brinnande intresse och glädje för amigurumi.

Detta får nog räcka för idag, annars blir det på tok för mycket text på en gång. Men jag hoppas att ni har funnit det intressant att få veta hur mitt intresse för amigurumi började.

  Ninja-sama, min Alla Hjärtans Dag-gåva till E i år.

Kram! ~Mia